Tack år 2017!

Jag är så tacksam för alla gåvor du gett mig, stort som smått. Alla upplevelser, alla utmaningar, alla lärdomar. Du har varit ett relativt lugnt år dock, inte så mycket som hänt utåt – men i mitt inre har flera processer pågått. Framför allt verkar min energi vara på väg tillbaka, det blev rätt påtagligt vid julens traditionella promenader ner till sjöstugan. I år orkade jag gå flera gånger.

Att acceptera det som jag inte kan förändra – för stunden – är något jag blivit mycket bättre på. Och att, genom vissa NLP- och META-övningar, nu lättare komma in i tillstånd av ”flow” tack vare en helgkurs hos Inner Power Centre.

Jag har även lärt mig komma i kontakt med ”Mitt lilla jag” för att läka gamla barndomstrauman och dysfunktionella trosföreställningar från min barndom via en kurs i EFT – Matrix Reimprinting hos NLP Scandinavia.

Min sömn har också blivit så mycket bättre; dels pga. sömnstudien från Stockholms universitet jag fick vara med i, dels att jag lärt mig acceptans. Jag har också deltagit i en studie om utmattning och smärta via Vidarkliniken och Linköpings universitet, en studie som gett mig möjlighet att vistas några dagar gratis på Vidarkliniken med dess fantastiskt läkande energi.

Så tacksam att jag fått möjlighet att gå dessa kurser och studier som gett mig de verktyg jag behövt just då.

Det som är tänkt bli min nästa egna bok med arbetsnamnet ”Happy Body - från smärtkropp till lustkropp” är nu så gott som klar tack vare min vän som bjöd mig hem till sitt landställe i Spanien i september. En vecka vid poolen omgiven av djur och fruktträd fick igång mitt skrivande igen. Skrivandet som legat lite i stiltje de senaste månaderna.

Att utforska lustens, glädjens och njutningens påverkan på vår kropp och hälsa är mitt senaste projekt. Då passade det fint att jag fick möjlighet att vara extramatte till en liten ljuvligt busig kattunge, som blivit min mentor i just lustfylld glädjerik närvaro. Skratt (mitt) och bus (mest hans) blandat med kel fyllde våra dagar tillsammans. Nu är han tillbaka till sin riktiga familj – och jag har bestämt mig för att bli sambo med en ny kattunge. Snart. På riktigt.

Och min trettonde novellantologi har kommit ut, ”Över en fika i Svea rike” (tema ”det som skrämmer oss”). Stolt att få vara en av de trettiofem utvalda noveller av tvåhundra insända.

Varmt välkommen år 2018!

Jag ser fram emot ett år i Lyckans tecken (tarotkortet för mitt personliga växande detta år). Ett år fyllt av lust, glädje och kärlek och nya spännande upplevelser. Ett år för framgång; ekonomiskt, personligt, energimässigt och kreativt, är vad jag önskar mig. Ett år med mer social interaktion är de tidigare åren (när jag inte hade orken som behövdes).

Kanske blir det även det år där jag möter den stora kärleken. 

I dag är en bra dag att visualisera och därmed skapa mitt framtida drömliv, det liv jag vill leva år 2018.  Jag siktar så klart mot stjärnorna. 

***

Vad är du tacksam över? Och vad önskar du dig av nästa år? 

Har du en plan, ett mål?

Om inte, kanske detta är en bra tid att skapa din önskeplan.

NYÅRSLÖFTEN

Nu närmar sig den dagen då de flesta av oss tänker igenom vad vi vill uppnå nästa år. Och vad vi vill avsluta i detta år.

Nyårsafton!

Vi vill förändring, vi lovar oss själva att genomföra denna förändring – men hur många har klarat att fullfölja löftet till årets slut?

Den stora frågan är ”varför klarar vi det inte?”

Kan det vara så att de flesta nyårslöften inte är så väl genomtänkta? Inte förankrade i vardagen? Att den riktiga motivationen saknas?

För mig har det varit så. Det har oftast inte varit rätt tid. Rätt tid för att sluta röka t.ex. var i augusti (2000) Att byta jobb var också i augusti – liksom att ta upp studierna. Byte av bostad skedde i april och nästa i september. Men löftet om en vit januarimånad med en veckas fasta höll jag under flera år på 80- och 90-talet.

Numera ger jag bara ETT enda löfte, ett löfte jag ger mig själv varje dag.

NÄRVARANDE I NUET DELAR JAG MIN KÄRLEK & GLÄDJE.

Närvaro kräver fokus, så förblir jag uppmärksam; på mig själv, på mina nära, omgivningen. På världen, på tillfällen som flyger förbi. Så växer jag som människa, personligen och andligt.

Att dela är att ge av det jag har; min omtanke, kärlek, kunskap, mina förmågor, gåvor och insikter. Och ju mer jag delar, desto mer glädje kommer till mig.

Att vara närvarande är inget lätt löfte att hålla. Jag har tränat på närvaro de sista åren och det har visat sig vara en av mina svåraste utmaningar. Så ofta som jag kommer på mig själv med tankarna på något helt annat än vad jag just nu håller på med. Oftast fladdrar de runt planlöst som en mängd fjärilar, utan tråd – eller synligt mål. Och att tämja fjärilar är helt omöjligt. Så jag försöker med att bara notera att de flyger förbi, för att sedan återgå till vad jag håller på med just NU. Dag för dag blir jag lite bättre på att fokusera, att vara i Nuet. Men jag har långt kvar till mästerskap – om jag någonsin kommer dit.

Att ge har jag däremot inte svårt för, men bristande närvaro kan göra att jag ibland inte lägger märke till de som behöver det jag har att ge. Ännu en orsak till att träna på fokuserad närvaro.

Tidigare publicerad  2011-12-29  i Metrobloggen

(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)

***

Idag, när det är några dagar kvar på år 2017, tränar jag fortfarande på att vara medvetet närvarande i nuet (det går bättre och bättre) - och att dela med mig av mina insikter och erfarenheter till de som vill eller anser sig bli inspirerade av dem.

Men jag tror att jag nu gör det med större ödmjukhet och respekt. För jag vet ju att min sanning kanske inte är din, mitt sätt att nå hälsa och personlig utveckling kanske inte passar dig. Vi har alla olika vägar att vandra i livet, olika roller att spela, olika gåvor att utveckla. Och ingen är bättre än den andra. 

***

Att utmana skammen av dålig ekonomi. Och att våga be om hjälp.

Idag tänker jag visa mig själv att jag verkligen slängt min skam i sjön, skammen bl.a. över att ha en usel ekonomi – just nu.  Samt skammen att behöva be om hjälp.

Jag gör det genom att genom att be er vänner att köpa mina novellantologier (julklappar ska ni väl ändå köpa? 😉) och på så sätt bidra till tågbiljett så jag kan tillbringa jul med dotter, barnbarn, svärson och hela hans familj i Jämtland, som jag brukar. Nu har de skaffat ännu en familjemedlem, en kattunge, så det blir mycket trångt i bilen.

Enligt forskning är givandet en stor faktor för att vi ska känna lycka (hörde det sist i tisdags i programmet Nobelstudion på SVT). Nu ger jag er den möjligheten  samtidigt som ni får möta massor av fina författare med fantastiska, inspirerande och intressanta historier i varje novellantologi.

Win-win gillar jag. 

Du kan läsa om hur jag behandlat min skam för att släppa den fri här

Vill du köpa ett eller flera signerade exemplar av dessa noveller, maila mig på gunnel.saric@gmail.com 

PS. Ange ditt namn, adress och eventuellt namn på annan mottagaren till boken om du tänker ge bort den. DS

Priserna är exklusive frakt, men bor du i Stockholm kan vi komma 

överens om att mötas någonstans för leverans.

MINA BÖCKER

En presentation

WHILDEANSKA VINTERN - Pris 150 kr

(Notis Förlag 2014. Storpocket. Tema; relationer)

Mitt bidrag ”Att vara Hel” är mina funderingar och erfarenheter om vad det är som gör oss hela som människor. Att vara hel är, för mig, att våga möta sina rädslor, sitt mörker. Att utmana rädslan. För att verkligen uppskatta mitt eget ljus får jag inte vara rädd för mitt mörker för ett ljus kan endast ses från mörkret. Att vara hel innebär också att vara vän med sin kropp.

WHILDEANSKA VÅREN - Pris 150 kr

(Notis Förlag 2014. Storpocket. Tema; kärlek & erotik)

”Hänsynslös kärlek” handlar om den kompromisslösa kärleken och om den kan existera. Går det att leva tillsammans i en relation som är totalt hänsynslöst ärlig och helt kärleksfull?  Detta diskuterar de två huvudpersonerna vid deras första möte, ett möte som skulle leda till ett passionerat utforskande av kärlek i total öppenhet. En helt självbiografisk berättelse.

KVINNAN OCH EKEN - Pris 80 kr

(Ariton Förlag 2014)

Temat för denna novellantologi är relationer. Mitt bidrag, ”Vänner för livet”, är ett förlåtelsebrev till min allra äldsta vän. Min kropp. Jag funderar även på vad skönhet egentligen är och hur vi påverkas av vissa ideal.

INSIKTER - Pris 120 kr

(Ariton Förlag 2014)

”Att välja hjärtats väg” är en delvis verklighetsbaserad berättelse om när livet pockar på, ja, nästan tvingar oss att göra en förändring. När vi inser att det inte går att fortsätta som förut, för då kommer vi att gå under. Psykiskt men även fysiskt. Att ha modet att bryta upp kan leda till nya oanade möjligheter att växa som människa i styrka och vishet.

WHILDEANSKA SOMMAREN - Pris 150 kr

(Notis Förlag 2015. Storpocket. Tema; mat & dryck, resor samt världen i stort)

”Shamansk trumresa” är en resa jag gjort i mitt inre via en guidad trumsession ledd av duktiga shamanen Lina Alvarez Quioto, en riktig virtuos på den shamanska trumman. En spännande resa som öppnade upp nya möjligheter inom mig.

Böckernas ryggar

DE SJU DÖDSSYNDERNA  - Pris 150 kr/styck

(Ariton Förlag 2015–2016. Kartonnage)

En novellantologiserie i sju delar, en för varje dödssynd. Samma 23 författare har skrivit var sin novell i varje bok. Varje bok (utom den sista) har också ett förord av en känd person. Mina bidrag är en blandning av mina nattdrömmar, egna erfarenheter och viljan att försöka förstå dessa begrepp som är varje boks tema, samt hur de påverkar mig. Vill du köpa alla 7 ger jag 100 kr i rabatt.

HÖGMOD.

Min novell heter ”Modet att flyga högt” och temat är att vara stolt över sig själv och sina talanger. Att ha mod att lysa, att ställa sig över avund – utan att för den skull nedvärdera andra. Att tillåta sig själv att glänsa kan ju faktiskt inspirera andra att göra detsamma.

Förord: Robert Wells

GIRIGHET

”Fylla ett tomrum” är mitt bidrag. Girighet är, för mig en längtan som aldrig någonsin kan uppfyllas, den vill alltid ha mer. Den är också helt självisk och tyvärr får den girige aldrig uppleva givandets glädje. Girighet ser jag också som det största hotet mot vår miljö, vårt samhälle och vår planet.

Förord: Linda Bengtzing

VÄLLUST

”Ur lust är jag kommen” handlar om att öppna upp för det lustfulla utan att för den skull bli slav under det. Lusten kan vi finna överallt; i ätandets njutning, i skönheten runt om, att med händerna påta i jord, att älska sinnligt – eller passionerat. Att skapa små ögonblick av ren njutning, lust och glädje man kan plocka fram en grå dag.

Förord: Ylva Maria Thompson

AVUND

”Jag vill” är en historia med två perspektiv, den avund som den ratade känner mot den som t.ex. fick en utannonserad tjänst kan upplevas på olika sätt beroende på den egna självkänslan. Den svage ser sig som ett offer, medan den med starkare självkänsla rannsakar sig själv och inser att avunden bara är en indikation på vad man själv vill ha. När man inser det kan man ta de steg som behövs för att komma dit man vill. Avunden blir då en morot. Ett sätt är att granska och modellera den som lyckats. Avundsjuk kontra avundfrisk.

Förord: Yannick Tregaro

FROSSERI

”Ormars hunger” handlar om hur ett trauma i barndomen kan skapa ett tröstbeteende; att äta för att fylla sitt inre tomrum, att äta som substitut för det man saknar. Där bordets njutningar blir det enda som kan ge en känsla av välbehag och därmed blir en drog. Ett beteende som till slut kan bli livshotande. Men när man väl kommit till botten finns det bara två alternativ; lägga sig ner och dö – eller klättra upp.

Förord: Carl Jan Granqvist

VREDE

”Vredens gåva”. Vrede är en mäktig kraft, använd den vist, konstruktivt och kärleksfullt. För mig var denna svårast att skriva, jag fick ingen idé, inget kom till mig förrän jag började fundera över undertryckt vrede – min egen. Den undertryckta vreden orsakad av min rädsla över att tappa kontrollen över den, som jag ibland gjort som barn. Sedan, under en meditation, fick jag uppslaget till novellen och efter det tog den inte lång tid att skriva. Vilket var tur, för jag var ute i sista minuten med att lämna in den.

Förord: Per Ragnar

LÄTTJA

”Att vara SmartLat” handlar om behovet att tillåta sig ibland att bara vara, speciellt för den överambitiöse arbetsnarkomanen. Att finna rätt balans mellan Görandet och Varandet och om hur svårt det kan vara för vissa. De som riskerar att bränna ut sig är de som känner att de alltid behöver prestera för att duga. De vars värsta skräck är en tom kalender, de som flyr in i ständiga aktiviteter för att slippa granska sig själv, sina trauman och rädslor. De som tror att utveckling och expansion endast kan ske genom agerande. Men det finns växande även i stillheten, i att inte göra något. Som fröet som stilla gror i mörker för att sedan plötsligt visa sin potential att växa sig stor och livskraftig genom sina första spröda blad.

Saknar förord.

ÖVER EN FIKA I SVEA RIKE - Pris 150 kr

(Ariton Förlag 2017. Kartonnage. Tema; sådant som skrämmer oss)

Storyn till min novell ”Där kärlek inte finns” kom till mig i en mycket klar och stark mardröm. En mardröm men med ett hoppfullt slut som kom då jag vågade stanna kvar i den och inte fly till vakenhet som jag oftast gjort förr. När jag sedan samma dag läste att Ariton Förlag sökte deltagare till en novell om just rädsla kände jag att jag bara var tvungen att skriva ner min dröm. Rädslan, min egen, är hotet från den giriga makteliten som hotar hela mänsklighetens fortsatta existens genom sina försök att manipulera och suga ut allt de kan. Detta blev så tydligt i drömmen med dess färgstarka symbolspråk.

”Vad gör du för att bemästra din värsta rädsla?

Hur använder du den för att växa som människa?

Vad kan du göra för att bryta maktens manipulation?

Och vad kan du göra för att rädda Moder Jord och mänskligheten?”

Jag är också glatt överraskad över de andras spännande och välskrivna bidrag, hade svårt att släppa boken när jag väl börjat läsa. Och med tanke på att förlaget fick in mer än 200 noveller är jag både glad och stolt att vara bland de 35 uttagna.

KREATIVITET SOM KRÄVER ATT BLI UTTRYCKT

Att påbörja ett skrivprojekt är ibland som att ge sig ut på en resa, typ tågluff. Jag har en liten aning om vad jag vill få med på resan, var jag vill komma - men sedan visar den sig ta mig till helt nya platser. Fantastiska platser. Underbara ställen med nya utsikter, med ställen jag inte hade en aning om ens fanns.

Så är det för mig nu i mitt HappyBody-projekt. #frånsmärtkropptilllustkropp

Från hjärnans belöningssystem, hormoner och signalsubstanser - och kosten som påverkar - till tarmens intelligens och de inneboende bakterierna som styr och ställer, till hjärtats, till universums medvetandefält - och så tillbaka till cellens intelligens. Till tankens och övertygelsens kraft m.m. m.m. Resan verkar aldrig ta slut. Och det är ju helt fantastiskt spännande – och som det ska – just nu.

Den här boken kan bli hur bred som helst, men jag inser mer och mer att allt jag skriver om nu har jag redan levt och upplevt. Jag hittar gamla anteckningar från studier, kurser, workshops, behandlingar - och allt vill komma fram nu.

Och den här boken kräver lika enträget som Min vän Smärtan att bli skriven.

KAN SKAM VARA SUND?

Jag har tidigare skrivit om skammen, både rent allmänt ur ett filosofiskt perspektiv i min bok Min vän Smärtan, men också mer personligt i denna blogg. I bloggen handlade min skam om att inte leva som man lär, om skammen över att inte ha kontrollen över min hjärnas belöningssystem – att jag ibland ger efter för dess sug efter vin – eller godsaker. Trots att jag vet -  eller kanske tror mig veta - att det inte är bra för min kropp. Då finns det en viss fara för att fly skammen genom att bedöva sig med mer alkohol.

Jag tror att skam är en av våra starkaste skuggor. Skuggor är de egenskaper och attribut vi har men inte vill se – de som vi gör allt för att förneka. Tyvärr växer de sig då starkare i mörkret och styr oss från det undermedvetna. Jag har jobbat mycket med att plocka fram mina skuggor de senaste åren, ofta smärtsamt i början, men vilken befrielse det är när jag accepterar att de är en del av mig. För varje skugga har en gåva, ett syfte som vi kan använda – när de inte längre trycks ner i det undermedvetnas mörker.

Efter att ha gjort en mental övning, eller snarare en behandling av mig själv för att frigöra min skam, funderade jag över dess gåva. Kan det verkligen finnas något som är bra med skam, något jag behöver?

Och då slog det mig att den skam som kommer från mitt hjärtas intelligens – inte den från min sociala miljö, min subkultur, dvs andras åsikter om vad som är skamligt, utan från min själ – den är sund. För den talar om för mig när jag gör något som skadar mig själv, min kropp, mina medmänniskor, min miljö. Att ha ett samvete som talar om när något är fel, det är sunt och gynnar oss alla.

Så nu granskar jag noga min känsla av skam när/om den dyker upp. Kommer den från min uppväxt? (där fanns gott om skamliga ”saker”, alkohol var en av dem). Kommer den från samhällets historiska metoder att styra oss? Den skam som lägger sig som ett tungt täcke över oss, som hindrar oss i vår grundläggande rättighet att vara fria?

Eller kommer den från mitt hjärta? Behöver jag ändra något för att leva ett liv i mer harmoni; med mig själv, med min omvärld, mina medmänniskor, med universum?

När jag noga granskat min skam, släpper jag den fri – och tackar för dess gåva.

Jag vill dela med mig av en övning/behandling jag gjort för att acceptera och bli vän med min skam. Den här övningen kan göras för alla negativa tunga känslor. Jag använder ofta stenar – och kristaller - som symboler, som rådgivare, och som i det här fallet, behållare. Mineralernas frekvenser läker det som plågar dig, antingen det är psykiskt-mentalt, andligt eller fysiskt.

Gå ut i naturen, håll utkik efter små stenar som fångar din blick. Välj tre som talar till dig

Ge varje sten namnet på det du vill släppa taget om. Det kan vara skam, rädsla, känsla av meningslöshet etc.

För över dina tunga känslor in i stenarna. Jag går djupt in i känslan medan jag håller vänster hand på solar plexus – eller var jag känner att känslan sitter. Sedan för jag över känslan till stenen som jag håller i höger hand. Ibland kan det behövas göras flera gånger innan du känner att allt är borta. Gör sedan samma sak med nästa sten.

Lägg dem sedan på nattduksbordet, inled en relation med dem, bli vän med dem. Fråga känslan/stenen vad som är dess gåva.

När du känner att stenarna fullföljt sin uppgift är du redo att låta dem lämna ditt liv. Ta dem tillbaka till naturen och lägg dem helst i vatten. Det levande vattnet kommer att rena dem och du själv känner dig renad.

Tacka för gåvorna när du lämnar tillbaka dem till naturen.

Jag hade haft stenarna någon månad på mitt sängbord, när kattungen Neo, som var på besök en vecka hos mig, andra dagen med bestämd tass svepte ner stenarna - som om han ville säga att nu ska de inte ligga kvar längre. Så jag tog mig till vatten och slängde dem - efter en sista behandling med mental kinesiologi och EFT.

Jag kan inte lova att jag inte kommer att känna skam igen, men jag hoppas att jag nu snabbt kan se om det kommer från mig – eller utifrån. Så den inte tynger mig, tar min energi, utan tvärtom blir en rådgivare.

Helst skulle jag vilja leva helt skamlöst! 

För när jag lever helt i kärlek behövs inte ens den sunda skammen.

MIN NYA MUSA – NEO

Jag har bett om en ny musa, någon som kan guida och inspirera mig i mitt nya projekt Happy Body. Valentin var min musa i skrivandet av boken Min vän Smärtan, men för mitt nya skrivprojekt är han inte rätt  - just nu.

Nu behöver jag någon som kan guida mig in i njutningens värld. Den naturligt hälsosamma njutningen. Livslusten, glädjen, energin, men också harmonin och total avslappning.

Vem kan visa detta bättre än en kattunge? En lekfull, utforskande, modig – men samtidigt klokt försiktig kattunge. En kattunge som finner lek i allt den möter; toapappersrullar, kuddar, blommor, snören, stenar, nötter – allt som kan röras och rulla vidare. Allt som kan fångas – och sedan släppas fri – för att fångas igen.

En varelse som kan gå från total vila till närvarande explosiv aktivitet på bara en sekund – som en katt kan - är för mig bilden av total balans mellan Varandet och Görandet. Bättre mentor kunde jag inte önska mig.

Jag har aldrig haft katt tidigare, det har inte varit läge. Jag älskar katter, ja. de flesta djur, men katter - och hästar - har alltid favorit bland våra tamdjur. Och just för att jag älskar djur vill jag inte ha dem i fångenskap, vilket är vad det blir om man bor i en storstad. Oftast. Jag har tänkt mig att den dagen jag flyttar ut i ett hus på landet, i skärgården – då ska jag ha katt.

Men när min dotter helt plötslig ”blev med kattunge” (lite som en test inför eventuell diabeteshund för äldsta killen  - de bor nästan på landet) och de några veckor senare behövde kattvakt var det självklart för mig att säga ja. Jag hade träffat den lilla mörkbruna, nästan svarta, kattungen Neo redan första dagen hos dem, sovit över någon natt men honom kind mot kind, så visst skulle det gå bra.

Och det har det gjort! Mer än bra!

Neo, som alla katter (de flesta tror jag) är nyfiken, busig och trygg. Ibland blir han lite obstinat; när jag tar ifrån honom favoritleksaken för stunden; mina glasögon, mina växter, mina tår, då vill ha inte ge sig i första taget. Men han är också kelig och totalt utlämnade när han lägger sig på rygg och tryggt visar magen för att bli kliad och smekt medan han spinner högt.

Total njutning! Helt skamlöst och fullkomligt naturlig! Som det ska vara!

Nu försöker jag lära mig kommunicera med Neo, på katters språk. Jag har redan lärt mig att inte titta stint in i hans ögon, bara titta snabbt, blinka och titta bort – det tolkar tydligen katter som vänlighet – och det verkar funka. När jag vill varna honom för något som är farlig; som en het spisplatta, fräser jag som en kattmamma skulle göra (jag försöker och det verkar funka). Samma sak när han gör något jag inte vill; som att äta på mina växter - funkar sådär. Och det är ok.

Han har också kommunicerat med mig, gett mig vissa tecken, vad jag tolkar som tecken, av vad jag bör göra mig av med. Och jag tror att han har mer att säga mig – om jag lär mig att vara observant. M

Neo, du är nu min läromästare!

En av dem.

Total avslappning.

Trygg.

***

#METOO

If all the people who have been sexually harassed, assaulted, or raped wrote 

"Me too" as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem.

Den senaste tiden har det vimlat av inlägg under haschtaggen metoo där främst kvinnor berättar om de sexuella trakasserier de utsatts för; allt från verbala påhopp, maktmissbruk, tafsande till ren våldtäkt.

Jag tror inte jag känner någon kvinna som inte blivit sexuellt trakasserad någon gång i sitt liv.

Och jag undrar hur de män som tar sig dessa friheter mot kvinnor tänker. Om det inte är ett sätt att visa makt, avsky eller hämnd, kan det finnas män som på riktigt tror att kvinnor gillar det?  

De män som, vid olika tillfällen, bredbent satt sig mitt emot mig på t-banan och börjat smeka sig själv medan de med blicken klädde av mig, trodde de att jag skulle bli upphetsad? För de ville att jag skulle se, det var helt uppenbart. Första gången var jag bara sjutton, nyss inflyttad till Stockholm – och ensam i vagnen med gubben mellan Karlaplan och Östermalmstorg. Då var jag faktiskt rädd. De andra gångerna tyckte jag mest det var patetiskt – men då var jag lite äldre. Och kunde säga ifrån.

Det finns kanske några män som på allvar tror att vi tar deras uppmärksamhet, deras kommentarer och beröring som en komplimang? För det kan ju vara så att det vissa uppfattar som sexuella trakasserier kanske andra ser som komplimanger beroende på tidigare erfarenhet – och förhållandet till personen i fråga. Men jag vill tro att de flesta av oss känner skillnaden på en uppriktig komplimang och en nedlåtande kommentar.

Jag har även erfarenhet av män som vill ha en sexuell tjänst som gentjänst för ett jobb. Första gången var jag 14 år, en tv-producent erbjöd mig jobb som värdinna för Hylands Hörna – men bara om han fick en natt med mig på hotellrummet. När jag tackade nej sa han att alla tjejer som någonsin tagit sig fram i nöjesbranschen gått med på den dealen – utom två – Laila Westerlund och Sophia Loren (nja, jag tvivlade på hans ord, men vad visste jag om den branschen). Han sa också att jag var korkad som inte gick med på hans erbjudande. Nej, jag var aldrig med i Hylands Hörna. Dessutom tvivlar jag starkt på att jag skulle fått jobbet även om jag gjort det han önskade, jag var ju bara 14 år – men såg i och för sig äldre ut (jag lyckades handla på Systemet då).

I boken Min vän Smärtan och i denna blogg har jag berättat om våldtäkten när jag var 5 ½, den jag förträngde i 50 år, samt våldtäktsförsöket när jag var 18 (då fick jag användning för mina jujutsu-kunskaper).

Det var de grövsta, men sedan fanns de killar i skolan som ville klämma på mina små ömma knoppande bröst (jag var 11-12 första gången jag minns) och en mängd fulla killar och män från min tid som servitris som inte kunde hålla fingrarna i styr. En gång hade jag en bricka med fulla ölglas i händerna när en kille grabbade tag i min rumpa. Jag vände bara ner brickan på killen, sa ”hoppsan”, och gick för att hämta vakten. Tack och lov hade jag alltid stöd av den övriga manliga personalen vid dessa tillfällen. En gång fick jag gå emellan fyra av mina manliga kollegor som ville puckla på killen som, för att imponera på grabbgänget, just tagit mig på båda brösten. Jag tror inte killen gjorde om det, inte på en italiensk restaurang i alla fall, för han blev så rädd att han faktisk kissade på sig.

Eller mannen som, mitt på dagen i Solna Centrum klämde mig på bröstet när vi möttes på trottoaren. Fast jag hade min då 6-åriga dotter i handen!

Hora har jag blivit kallad av män när jag inte velat dansa med dem – eller följa med dem hem om jag dansat med dem. De som inte kan ta ett nej utan att bli förolämpade och vill ge igen. 

Patetiska män.

Och kvinnor.

För visst finns det även kvinnor som agerar liknande, som vill ge igen när de känner sig förolämpade. Jag har sett det när jag jobbade, fulla tjejer på krogen, som betett sig lika sexistiskt som män. Men inte lika många och inte lika ofta.

Dessa personers handling säger mer om dem själva än om personen de trakasserar.

Jag vill poängtera att alla de män jag känt, de som varit mina vänner, pojkvänner eller älskare, inte haft något behov att trycka ner det motsatta könet. Eller någon annan för den delen.

Det är bra att detta uppmärksammas, vi får inte längre blunda för att detta pågår - och har pågått i århundraden. ”What you resist persists, (Vad du motstår består)”. Djupa sår som alla dessa övergrepp medfört under alla dessa decennier behöver skäras bort från djupet av vår kollektivt socialt (tidigare?) mansdominerade kultur för att vi ska kunna helas.  Smärtsamt men nödvändigt om det ska kunna läka. Som en böld, den kan läka på ytan, vid minsta svaghet poppar den upp igen. 

Men jag vill inte att det ska bli ett könskrig för det handlar i grunden inte om makt mellan man - kvinna. Det handlar om individer med urusel självkänsla och självrespekt.

Så jag önskar att vi alla; män som kvinnor, funderar över hur vi kan bli av med det här beteendet. För allas skull. För vår gemensamma framtids skull. Framför allt för våra söner och döttrars skull. Ingen föds med ett behov att trakassera, så var kommer det ifrån? Ett samhälle som inte stöttar utvecklingen av individens självkänsla? Ett samhälle som bara gynnar den som tar plats och visar sig stark på bekostnad av andra?

Jag tror uppriktigt att en person med god självkänsla inte har något behov att trakassera eller mobba någon annan. Jag tror inte ens de kan, det finns inte i deras världsbild. Så för mig är sexuella trakasserier inte bara en könsfråga, det är en mänsklig fråga. Ska vi få ett harmoniskt jämlikt samhälle behöver vi få individer med bra självkänsla.

”Lär dig älska dig själv” som ett ämne i skolan kanske! 😊

När jag ser tillbaka på allt jag varit med om kan jag bara känna tacksamhet - hur konstigt den än kan verka. För allt som hänt mig; alla möten, alla upplevelser och erfarenheter har format mig till den jag är idag. Idag gillar jag mig själv, jag känner mig både stark och sårbar - och det är som det ska vara. Jag har mött, utmanat och övervunnit mina demoner (de flesta, kanske finns det några kvar ;) )

Jag är inget offer -  jag har tagit tillbaka min integritet och kraft!

#metoo
but
#novictim