Visst är smärtan alltid en varningssignal?

Jag läste nyligen i ett vetenskapligt dokument från KI ett påstående att smärtan/symtomen vid fibromyalgi skulle vara ofunktionella eller ’meningslösa’, att de är inte är ett varningstecken på att något är fel i kroppen. Hur vet man det med säkerhet? Bara för att vetenskapen (ännu) inte kommit på, eller enats om en bakomliggande orsak innebär inte att det inte finns, bara att vi kanske ännu inte har de mätinstrument som behövs. Min erfarenhet, efter att ha använt mig själv som forskningsprojekt sedan 2005, visar att det kan finnas bakomliggande orsaker som handlar om en extra känslighet för det kroppen får i sig utifrån.

Låt mig förklara.

År 2000 fick jag diagnosen fibromyalgi, (tror jag haft det i större delen av mitt liv), men just då ändrade jag inget i min livsföring, utan slog bort diagnosen, den skulle inte få styra mitt liv.

2004 fick jag ulcerös colit, en sårig kronisk grovtarmsinflammation (i en mycket stressig period i mitt liv, pluggade heltid på universitetet samtidigt om jag jobbade 70 % - man får inte studiemedel efter 50-årsåldern) och var mycket sjuk, ibland livshotande, under 6 månader. Ända tills man satte in azatioprin, en immunreducerande medicin (jag svarade inte på den vanliga medicinen eller de massiva kortisonkurer jag fick när jag låg inlagd med dropp och ständig tillförsel av morfin).

Azatioprinet kanske höll mig vid liv, men det var inte ett liv jag ville leva då det gav mig ständigt illamående, yrsel, utmattning och håravfall. Dessutom var jag tvungen att regelbundet lämna blodprov, i början en gång i veckan, då medicinen kunde slå ut produktionen av de vita blodkropparna. Den här medicinen skulle jag, enligt min läkare, behöva äta livet ut. Eftersom jag inte såg det som ett alternativ sökte jag hjälp hos alternativmedicinen. Jag gick till en näringsterapeut. Och det var det bäst jag gjort, det räddade troligen mitt liv. Hon satte mig på en sträng kolhydratreducerad diet, då hon bl.a. upptäckte svamp i blodet (teorier finns att en överväxt av candida skulle kunna ligga bakom inflammationen).

För att göra en lång historia kort så upptäckte jag att den förändrade kosten också minskade min fibromyalgismärta betydligt. Jag kände att jag var på rätt väg och min resa till att stötta kroppens självläkningssystem blev till slut en bok ”Min vän Smärtan” som kom ut 2013.

Idag är min tarm helt frisk, jag har inte ätit någon medicin sedan 2008, min FMS-smärta har minskat från normalt 6-8 på VAS-skalan till 2-4  - beroende på hur jag sköter min kost, hur stressig min livsföring är och hur mycket jag anstränger mig fysiskt. För mig är det mycket tydligt att fel kost ökar smärtan, för så fort jag äter något med socker, gluten, tillsatser och rött kött ökar smärtan direkt (samma sak med virusinfektioner). De första åren var jag mycket strikt i min kost, (åt inte ens frukt) men en gång på en resa föll jag för hotellfrukostens frestelser – och på eftermiddagen fick jag hög feber med stark smärta. Febern var borta dagen efter (jag får mycket sällan hög feber, har normalt 36,2 på morgonen). Samma sak hände några månader efter och när det hänt tredje gången anade jag ett samband.

Om man också ser tankar som en form av föda, något som man får i sig, som påverkar kroppen, har jag även där sett att negativa tunga tankar ökar smärtan. På så sätt är smärtan – för mig – ALLTID en varningssignal att något är fel, vilket hjälper mig att leva ett sunt liv.

Så kanske vi med fibromyalgi har en extra känslighet för ämnen som innebär hot mot vår kropps hälsa på längre sikt, det är en tanke som vuxit sig starkare hos mig senaste tiden. Att vi, likt forna tiders kanariefåglar som använts i gruvor, varnar för något som kan skada oss alla i längden.

Vem säger att det inte går?

”Oavsett om du tror att du kan eller tror att du inte kan, har du rätt”.

~ Henry Ford ~

Jag har svårt för uttryck som ”det finns inte”, ”det går inte”, ”du/jag kan inte”. Att se de här orden som sanning begränsar, de medför ingen utveckling. Hade jag tagit min doktors ord ”den här kroniska sjukdomen (ulcerös colit) får du leva med i resten av ditt liv” hade jag fortfarande ätit den immunreducerande medicin som fick mig att gå med ständigt illamående, trötthet, yrsel och som gav håravfall. Men eftersom jag vägrade tro honom är jag idag helt frisk (sedan 2008) då jag sökte alternativa vägar.

Och är det inte förmätet att tro sig veta allt – säger du att inget finns måste du först verkligen letat överallt – vilket är en omöjlighet. När jag hör uttryck som dessa är min första tanke ”vem vinner på att jag tror på dem?” I vissa fall är det självklart, som när någon påstår att det inte finns naturliga läkemedel från vår moder jord som kan läka sjukdomar. (ja, det finns fortfarande de som tror så, märkligt nog). Vinnare i det här fallet är Läkemedelsföretagen, som verkar göra allt för att vi ska ta detta som sanning.

Å andra sidan kan jag inte veta säkert att all naturlig medicin fungerar, men det är värt att testa det i första hand. För vi lever i symbios med vår jord, det är min övertygelse, och då borde vi också finna läkemedel där, i alla fall för de sjukdomar som inte skapats av människan (som antibiotikaresistens eller läkemedelsbiverkningar).  Einstein lär ha sagt ” Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”  Borde vi inte därför även söka lösningen på t.ex. antibiotikaresistens utanför Läkemedelsbranschen?

Ayurvedan, den indiska läkekonsten som funnits i ca 7000 år, förespråkar maten som medicin och jag kan bara tala utifrån min egen erfarenhet när jag säger att det har fungerat för mig.  Att ändra livsstil har varit livsavgörande för min hälsa och mitt välbefinnande, där har kostomläggning en viktig del – som jag skrivit om tidigare.

Att inte tro allt som skrivs i mainstream media, att läsa på om de olika perspektiven och själv skapa en uppfattning har varit viktigt för mig i mitt sökande efter den sanna bilden. Om det sedan verkligen är sant – ja, det kan jag aldrig riktigt veta. Men när jag är öppen för ny kunskap, nya synsätt, har jag större möjlighet att träffa rätt. Det är min övertygelse. Och med ny kunskap kanske jag också kommer att ändra min uppfattning – om den känns logisk.

För dig som vill veta mer om hur de stora läkemedels- och livsmedelsbranscherna fungerar kan jag varmt rekommendera böckerna ”Vägra följa John”, ”Forskningsfusket”och ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet”.  Läs dem med öppet sinne, ”kan detta vara sant?” ”Är det sant för mig, känns det logiskt?”