Jorden bär tryggt min kropp medan jag
dyker in i himlavalvet.
Vindens vågor bär min tanke och själ i rymd av anade möjligheter.
Öppen – mottagande – är jag.
Lysande barn av stjärnors stoff.
Gränslös, tidlös, bär jag det eviga skapandets vånda och passion.
Öppen – mottagande – är jag.
Lysande barn av stjärnors stoff.
Gränslös, tidlös, bär jag det eviga skapandets vånda och passion.
Publicerad 2010-07-22 i Metrobloggen
(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar