ATT VARA HEL

Innebär inte det att omfamna, acceptera alla mänskliga egenskaper? Allt som bor inom oss. Storhet och styrka likväl som svaghet och rädsla. Ljus som mörker. Kärlek och medkänsla. Avund och misstänksamhet. Allt det som gör oss till människor. Som vi alla bär med oss. Att förneka de så kallade mörka sidorna är att ge dem makt. Makt att verka i det fördolda.

Vi har allt inom oss, men vi väljer själva hur vi ska agera. Vad vi släpper fram är vårt val. Och det vi visar för andra får vi oftast tillbaka. Glädje ger glädje, vrede aktiverar vrede. Hur enkelt som helst.

Under en tid nu i höst valde jag sorg och smärta i dess rena fullkomliga form. För att bränna bort ett gammalt trauma som helt plötsligt visade sitt ansikte och plocka fram skuld och skam tog jag även vreden till hjälp. Jag föll sönder, allt var en kamp för att hålla ihop alla bitar. Att behålla mitt förstånd. Att hitta mitt värde. 

Till slut insåg jag att det var nog med smärta och mörker. För denna gång. Helt hudlös, skyddslös och som en fågel Fenix föddes jag åter ur askan. Förändrad? Ja, jag tror det. Jag känner mig hel. Fullkomligt hel.

Tänk att allt det som jag tidigare förnekat inom mig kan jag nu se för vad de verkligen är. Resurser att använda efter eget val.

Idag, just nu, väljer jag kärlek och glädje.

Som jag oftast gör.

Publicerad 2008-12-15 i Metrobloggen Min vän Smärtan.

2016-10-30. Jag är fortfarande i utforskarprocess av mina inre skuggor, att lära mig omfamna ALLA mina känslor - och kommer att vara så i resten av mitt liv. För det är det som är så spännande med personlig och andlig utveckling - man blir aldrig färdig.