Behov som vi själva,
våra egon, skapat för att definiera vilka vi vill vara. Behov som förstärker
murarna på våra egenhändigt byggda fängelser av trygghet. För det som begränsar
oss är oftast inte andra människor utan de krav och förväntningar som vi själva
ställer på oss.
Behoven tvingar oss
ofta att kompromissa för att få dem uppfyllda. Att anpassa oss efter andra för
att få den bekräftelse vi just då tycker vi behöver. Egots behov att ständigt
ha mer, bättre, större, häftigare fängslar oss mer effektivt än den mest
rymningssäkra bunkern. För egots behov tar aldrig slut. Det här är den totala
ofriheten. Behovet att dela våra erfarenheter med andra, behovet att rädda dem
vi älskar. Listan kan göras lång.
Att vara fri från behov
innebär för mig att vara fri att säga JA till Livet, JA till Närvaron. För i
närvaron, i nuet, är jag totalt fri. Fri från det förgångna, fri från
framtiden.
Fri att vara, fri att
älska.
Fri att välja
fängelsets trygghet om jag så vill.
Fri att bestiga de
högsta berg. Fri att hoppa över kanten.
Fri Att Välja Precis
Vad Jag Vill Uppleva.
FRI!!
Denna skrev jag innan jag blivit vän med mitt Ego - som numera inte längre är den rädda varelse/energin hon tidigare var.
Publicerad 2008-10-15 i Metrobloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar