tisdag 12 januari 2016

MENINGEN MED LIVET



Vi har nog alla en bild av hur vi vill vara. Hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Men vi kanske inte har funderat så mycket över om den bilden kommer från vårt hjärtas önskan – eller från vår omgivnings förväntningar på oss. Eller snarare vad vi tror de förväntar sig, för det kanske inte stämmer med verkligheten.

Jag tror, att för att kunna utveckla hela vår potential, behöver vi först finna våra unika gåvor. De som göms så länge bilden vi skapat om oss själva utgår från andras syn på oss. När vi skalar av oss det lagret kan vi finna skatten djupt inom oss, det är min övertygelse.

Så hur vet jag om min bild av mig är sann eller inte? Om jag känner den mista tvekan, om jag känner otrivsel, tvång eller liknande – då är den inte sann. Men när jag upplever glädje och lust – då är jag nära mitt sanna jag. För i mitt hjärtas visdom finns sanningen om mig själv. Där, i glädjen, lusten och passionen, kan jag finna mina unika gåvor. Gåvor jag sedan kan utveckla och dela med mig av. Lite som att finna sitt eget unika instrument, att lära sig spela mästerligt på det för att slutligen vara en del av universums hela fantastiska symfoniorkester.

För jag är övertygad om att vi alla har unika gåvor, våra speciella instrument – och att det är vårt ansvar att lära oss spela på dem efter bästa förmåga för att slutligen dela med oss av dem. Så utvecklas vi alla som människor. Så utvecklas universum.


Det här är min bild av meningen med livet. Kanske du ser det på ett annat sätt – och inget av det är fel. J


lördag 2 januari 2016

Tack År 2015! Välkommen År 2016!


Ett årsskifte är, för mig, bra dagar att reflektera över vad jag lärt mig under året som gått
- och vad jag önskar av nästa år.



Tack år 2015 för alla njutningsfulla, glädjerika stunder – men också för alla utmaningar.

Den största utmaningen har nog varit att inte falla i förtvivlan över vårt samhälle som jag tyckte blev mer och mer omänsklig. Sorg över människors kallsinnighet och ogästvänlighet mot de flyktingar som kommit hit. Sorg över krig, terrordåd, läkemedels- och livsmedelsföretagens girighet – och ren flat dumhet hos våra myndigheter som tillåter detta (för de kan väl inte vara köpta?)

Jag upplevde också svagare tillit till mig själv, mina förmågor. Vad kunde jag göra? Fanns där någon mening med mitt liv? 

Ordlös, utsiktslös. Famlar i blindo, insvept i dimstråk. Mållös, framtidslös.
Längtan till klarhet och ljus.
2015-11-29

Dessa tankar fick mig också att tvivla på mänsklighetens utveckling till högre medvetenhet – en tro som tidigare varit stark hos mig. En tro att allt som händer leder just till att vi, som kabbalan säger, blir medskapare i universum.



Men nu upplever jag att något förändrats hos mig. Jag såg mina destruktiva tankar, min rädsla att allt skulle vara meningslöst, jag insåg att de inte tillför något – och nu när jag erkände det förändrades min känsla till hopp och tillit. Igen. Även mina drömmar de senaste nätterna har haft positiva budskap.





Behövde jag den här tiden av tvivel för att klarare förstå tankens kraft? Behövde jag tappa tilliten för att få möjlighet att bygga upp en ny, starkare och mer klarsynt övertygelse? För det var mina tankar om världen som gjorde mig nedstämd, som gav mig känslan av meningslöshet. Tankar baserad på den kunskap jag fått från media. Media som bara verkar lägga fokus på katastrofer och trauman – väldigt sällan på goda nyheter. Ibland kan jag undra om det finns en dold agenda bakom, något som vill få oss att ge upp hoppet, bli passiva åskådare i medias teater fylld av förnedringstv och dokusåpor. Lättmanipulerade. Ja, jag blev också påverkad, trots min medvetenhet. 

Men goda nyheter finns, det gäller bara att leta. Good News Magazine till exempel är en tidskrift med enbart positiva nyheter.

Ett annat exempel på goda nyheter

***

Mitt löfte till mig själv för år 2016 är att mer noga granska alla mina destruktiva tankar och ord, som ju är uttalade tankar. Att, när jag läser, ser, hör något jag upplever destruktivt fråga mig; Är detta sant? Kan jag göra något åt det? Är det konstruktivt att tänka så här? Tillför dessa tankar energi? Om svaren är nej på samtliga släpper jag tanken. Enkelt – men kanske inte alltid lätt. Men det är bara att träna.


Jag behöver också träna mer på att vara närvarande. Närvarande i nuet, i mig själv, för hur ska jag annars upptäcka mina destruktiva tankar? 




När jag ändrar mina tankar - ändrar jag då inte också min verklighetsuppfattning? Visst är det så.
Så nu tänker jag skapa mig en mer konstruktiv energigivande verklighet där allt är möjligt. 



Hur tänker du?