tisdag 24 maj 2016

När tilliten brister



Vad gör man när man tappar tilliten till sina förmågor, sina livsmål? När projekt man satsat och trott på till hundra procent faller platt? När man tycker man gett sitt yttersta för att dela med sig av sina kunskaper och insikter - och ingen bryr sig? 

Ja, vad gör man?
Vad gör jag?

Förståsigpåare (inkl. mig själv) säger att jag då bör granska hur jag kommunicerar ut mitt budskap - och det är rätt och viktigt. Om jag inte når ut med det jag vill förmedla - vem kan jag klandra förutom mig själv? 

Eller är världen inte redo? Men, den frågan, är inte den förmäten? Hur kan jag tro att jag ligger före min omgivning med mina insikter? (nja, ibland tycker jag nog det, men det är min värld)

Vad jag vet, fakta; min e-kurs "Bli vän med din smärta" har inte fått många deltagare, trots erbjudande om 50 % rabatt till medlemmar i FMS-föreningar, självstudiekursen "Finn din smärtas ursprung" (inte lika provocerande titel) har bara fått ett fåtal. Boken "Min vän Smärtan" (som jag satsat min själ i) har bara sålt 300 ex  - första året sedan har det avstannat (mitt eller förlagets fel?). Min nya studiecirkel "EkoSmart Livsstil" fick bara tillräckligt med deltagare för att starta - men alla dök inte upp. Finns det verkligen inte personer som, likt mig, vill lära sig mer om hur vi kan leva enkelt, miljö- och hälsovänligt, utan att det kostar skjortan?  

Boken Min vän Smärtan har känts som mitt livskall, mitt testamente till världen. Men antingen var världen var inte redo - eller ville den inte ha den. Den kan vara för provocerande för de som är helt inne i smärtan, som upplever sig som ett offer. För min bok, mina föreläsningar, handlar om det egna ansvaret. Vi måste själva ta tag i orsakerna - och det kanske inte alla vill. Jag kan bara hoppas att den når fram till de som vill. För jag trodde verkligen, när jag skrev den, att jag kunde förmedla smärtlindring till många lidande. Att jag kunde visa en annan bild på just lidandet. Att lidandet är ett val. 

Kanske har jag inte förmågan, resurserna, för att nå ut. Kanske var/är jag inte tillräckligt intressant? (lite av mitt livstema - "inte tillräckligt - men nästan")

Men vad jag vill, vad mitt hjärta önskar, är att visa att det går att bli vän med allt! När jag tar ansvar för mitt liv, min hälsa, min kropp. När jag accepterar mig, min kropp, som jag är just nu - med vetskap att jag kan göra allt bättre. Att mitt liv är en resa i lärdom - om njutning, om sorg och smärta. Om kärlek. Allt jag behöver uppleva som människa  - i just denna kropp.

Så! Även om tilliten brister ibland - har jag bara en väg.
Att fortsätta göra det som får mitt hjärta att jubla! Oavsett hur det tas emot - just nu.
(i morgon är en annan dag)


Enkelt!

Fortsätta leva. Fortsätta andas.



Med vetskap om solen som alltid finns bakom moln.
Eller träd. 

måndag 15 februari 2016

Visst är smärtan alltid en varningssignal?



Jag läste nyligen i ett vetenskapligt dokument från KI ett påstående att smärtan/symtomen vid fibromyalgi skulle vara ofunktionella eller ’meningslösa’, att de är inte är ett varningstecken på att något är fel i kroppen. Hur vet man det med säkerhet? Bara för att vetenskapen (ännu) inte kommit på, eller enats om en bakomliggande orsak innebär inte att det inte finns, bara att vi kanske ännu inte har de mätinstrument som behövs. Min erfarenhet, efter att ha använt mig själv som forskningsprojekt sedan 2005, visar att det kan finnas bakomliggande orsaker som handlar om en extra känslighet för det kroppen får i sig utifrån.

Låt mig förklara.

År 2000 fick jag diagnosen fibromyalgi, (tror jag haft det i större delen av mitt liv), men just då ändrade jag inget i min livsföring, utan slog bort diagnosen, den skulle inte få styra mitt liv.

2004 fick jag ulcerös colit, en sårig kronisk grovtarmsinflammation (i en mycket stressig period i mitt liv, pluggade heltid på universitetet samtidigt om jag jobbade 70 % - man får inte studiemedel efter 50-årsåldern) och var mycket sjuk, ibland livshotande, under 6 månader. Ända tills man satte in azatioprin, en immunreducerande medicin (jag svarade inte på den vanliga medicinen eller de massiva kortisonkurer jag fick när jag låg inlagd med dropp och ständig tillförsel av morfin).

Azatioprinet kanske höll mig vid liv, men det var inte ett liv jag ville leva då det gav mig ständigt illamående, yrsel, utmattning och håravfall. Dessutom var jag tvungen att regelbundet lämna blodprov, i början en gång i veckan, då medicinen kunde slå ut produktionen av de vita blodkropparna. Den här medicinen skulle jag, enligt min läkare, behöva äta livet ut. Eftersom jag inte såg det som ett alternativ sökte jag hjälp hos alternativmedicinen. Jag gick till en näringsterapeut. Och det var det bäst jag gjort, det räddade troligen mitt liv. Hon satte mig på en sträng kolhydratreducerad diet, då hon bl.a. upptäckte svamp i blodet (teorier finns att en överväxt av candida skulle kunna ligga bakom inflammationen).

För att göra en lång historia kort så upptäckte jag att den förändrade kosten också minskade min fibromyalgismärta betydligt. Jag kände att jag var på rätt väg och min resa till att stötta kroppens självläkningssystem blev till slut en bok ”Min vän Smärtan” som kom ut 2013.

Idag är min tarm helt frisk, jag har inte ätit någon medicin sedan 2008, min FMS-smärta har minskat från normalt 6-8 på VAS-skalan till 2-4  - beroende på hur jag sköter min kost, hur stressig min livsföring är och hur mycket jag anstränger mig fysiskt. För mig är det mycket tydligt att fel kost ökar smärtan, för så fort jag äter något med socker, gluten, tillsatser och rött kött ökar smärtan direkt (samma sak med virusinfektioner). De första åren var jag mycket strikt i min kost, (åt inte ens frukt) men en gång på en resa föll jag för hotellfrukostens frestelser – och på eftermiddagen fick jag hög feber med stark smärta. Febern var borta dagen efter (jag får mycket sällan hög feber, har normalt 36,2 på morgonen). Samma sak hände några månader efter och när det hänt tredje gången anade jag ett samband.

Om man också ser tankar som en form av föda, något som man får i sig, som påverkar kroppen, har jag även där sett att negativa tunga tankar ökar smärtan. På så sätt är smärtan – för mig – ALLTID en varningssignal att något är fel, vilket hjälper mig att leva ett sunt liv.


Så kanske vi med fibromyalgi har en extra känslighet för ämnen som innebär hot mot vår kropps hälsa på längre sikt, det är en tanke som vuxit sig starkare hos mig senaste tiden. Att vi, likt forna tiders kanariefåglar som använts i gruvor, varnar för något som kan skada oss alla i längden.



lördag 6 februari 2016

Vem säger att det inte går?



”Oavsett om du tror att du kan eller tror att du inte kan, har du rätt”.

~ Henry Ford ~

Jag har svårt för uttryck som ”det finns inte”, ”det går inte”, ”du/jag kan inte”. Att se de här orden som sanning begränsar, de medför ingen utveckling. Hade jag tagit min doktors ord ”den här kroniska sjukdomen (ulcerös colit) får du leva med i resten av ditt liv” hade jag fortfarande ätit den immunreducerande medicin som fick mig att gå med ständigt illamående, trötthet, yrsel och som gav håravfall. Men eftersom jag vägrade tro honom är jag idag helt frisk (sedan 2008) då jag sökte alternativa vägar.

Och är det inte förmätet att tro sig veta allt – säger du att inget finns måste du först verkligen letat överallt – vilket är en omöjlighet. När jag hör uttryck som dessa är min första tanke ”vem vinner på att jag tror på dem?” I vissa fall är det självklart, som när någon påstår att det inte finns naturliga läkemedel från vår moder jord som kan läka sjukdomar. (ja, det finns fortfarande de som tror så, märkligt nog). Vinnare i det här fallet är Läkemedelsföretagen, som verkar göra allt för att vi ska ta detta som sanning.

Å andra sidan kan jag inte veta säkert att all naturlig medicin fungerar, men det är värt att testa det i första hand. För vi lever i symbios med vår jord, det är min övertygelse, och då borde vi också finna läkemedel där, i alla fall för de sjukdomar som inte skapats av människan (som antibiotikaresistens eller läkemedelsbiverkningar).  Einstein lär ha sagt ” Problem kan inte lösas med samma tankesätt som skapade dem. Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”  Borde vi inte därför även söka lösningen på t.ex. antibiotikaresistens utanför Läkemedelsbranschen?



Ayurvedan, den indiska läkekonsten som funnits i ca 7000 år, förespråkar maten som medicin och jag kan bara tala utifrån min egen erfarenhet när jag säger att det har fungerat för mig.  Att ändra livsstil har varit livsavgörande för min hälsa och mitt välbefinnande, där har kostomläggning en viktig del – som jag skrivit om tidigare.

Att inte tro allt som skrivs i mainstream media, att läsa på om de olika perspektiven och själv skapa en uppfattning har varit viktigt för mig i mitt sökande efter den sanna bilden. Om det sedan verkligen är sant – ja, det kan jag aldrig riktigt veta. Men när jag är öppen för ny kunskap, nya synsätt, har jag större möjlighet att träffa rätt. Det är min övertygelse. Och med ny kunskap kanske jag också kommer att ändra min uppfattning – om den känns logisk.


För dig som vill veta mer om hur de stora läkemedels- och livsmedelsbranscherna fungerar kan jag varmt rekommendera böckerna ”Vägra följa John”, ”Forskningsfusket”och ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet”.  Läs dem med öppet sinne, ”kan detta vara sant?” ”Är det sant för mig, känns det logiskt?”

tisdag 12 januari 2016

MENINGEN MED LIVET



Vi har nog alla en bild av hur vi vill vara. Hur vi vill att andra ska uppfatta oss. Men vi kanske inte har funderat så mycket över om den bilden kommer från vårt hjärtas önskan – eller från vår omgivnings förväntningar på oss. Eller snarare vad vi tror de förväntar sig, för det kanske inte stämmer med verkligheten.

Jag tror, att för att kunna utveckla hela vår potential, behöver vi först finna våra unika gåvor. De som göms så länge bilden vi skapat om oss själva utgår från andras syn på oss. När vi skalar av oss det lagret kan vi finna skatten djupt inom oss, det är min övertygelse.

Så hur vet jag om min bild av mig är sann eller inte? Om jag känner den mista tvekan, om jag känner otrivsel, tvång eller liknande – då är den inte sann. Men när jag upplever glädje och lust – då är jag nära mitt sanna jag. För i mitt hjärtas visdom finns sanningen om mig själv. Där, i glädjen, lusten och passionen, kan jag finna mina unika gåvor. Gåvor jag sedan kan utveckla och dela med mig av. Lite som att finna sitt eget unika instrument, att lära sig spela mästerligt på det för att slutligen vara en del av universums hela fantastiska symfoniorkester.

För jag är övertygad om att vi alla har unika gåvor, våra speciella instrument – och att det är vårt ansvar att lära oss spela på dem efter bästa förmåga för att slutligen dela med oss av dem. Så utvecklas vi alla som människor. Så utvecklas universum.


Det här är min bild av meningen med livet. Kanske du ser det på ett annat sätt – och inget av det är fel. J


lördag 2 januari 2016

Tack År 2015! Välkommen År 2016!


Ett årsskifte är, för mig, bra dagar att reflektera över vad jag lärt mig under året som gått
- och vad jag önskar av nästa år.



Tack år 2015 för alla njutningsfulla, glädjerika stunder – men också för alla utmaningar.

Den största utmaningen har nog varit att inte falla i förtvivlan över vårt samhälle som jag tyckte blev mer och mer omänsklig. Sorg över människors kallsinnighet och ogästvänlighet mot de flyktingar som kommit hit. Sorg över krig, terrordåd, läkemedels- och livsmedelsföretagens girighet – och ren flat dumhet hos våra myndigheter som tillåter detta (för de kan väl inte vara köpta?)

Jag upplevde också svagare tillit till mig själv, mina förmågor. Vad kunde jag göra? Fanns där någon mening med mitt liv? 

Ordlös, utsiktslös. Famlar i blindo, insvept i dimstråk. Mållös, framtidslös.
Längtan till klarhet och ljus.
2015-11-29

Dessa tankar fick mig också att tvivla på mänsklighetens utveckling till högre medvetenhet – en tro som tidigare varit stark hos mig. En tro att allt som händer leder just till att vi, som kabbalan säger, blir medskapare i universum.



Men nu upplever jag att något förändrats hos mig. Jag såg mina destruktiva tankar, min rädsla att allt skulle vara meningslöst, jag insåg att de inte tillför något – och nu när jag erkände det förändrades min känsla till hopp och tillit. Igen. Även mina drömmar de senaste nätterna har haft positiva budskap.





Behövde jag den här tiden av tvivel för att klarare förstå tankens kraft? Behövde jag tappa tilliten för att få möjlighet att bygga upp en ny, starkare och mer klarsynt övertygelse? För det var mina tankar om världen som gjorde mig nedstämd, som gav mig känslan av meningslöshet. Tankar baserad på den kunskap jag fått från media. Media som bara verkar lägga fokus på katastrofer och trauman – väldigt sällan på goda nyheter. Ibland kan jag undra om det finns en dold agenda bakom, något som vill få oss att ge upp hoppet, bli passiva åskådare i medias teater fylld av förnedringstv och dokusåpor. Lättmanipulerade. Ja, jag blev också påverkad, trots min medvetenhet. 

Men goda nyheter finns, det gäller bara att leta. Good News Magazine till exempel är en tidskrift med enbart positiva nyheter.

Ett annat exempel på goda nyheter

***

Mitt löfte till mig själv för år 2016 är att mer noga granska alla mina destruktiva tankar och ord, som ju är uttalade tankar. Att, när jag läser, ser, hör något jag upplever destruktivt fråga mig; Är detta sant? Kan jag göra något åt det? Är det konstruktivt att tänka så här? Tillför dessa tankar energi? Om svaren är nej på samtliga släpper jag tanken. Enkelt – men kanske inte alltid lätt. Men det är bara att träna.


Jag behöver också träna mer på att vara närvarande. Närvarande i nuet, i mig själv, för hur ska jag annars upptäcka mina destruktiva tankar? 




När jag ändrar mina tankar - ändrar jag då inte också min verklighetsuppfattning? Visst är det så.
Så nu tänker jag skapa mig en mer konstruktiv energigivande verklighet där allt är möjligt. 



Hur tänker du?



torsdag 5 november 2015

Hjärtats mystik och intelligens


Ny forskning visar att hjärtat inte bara är en mekanisk pump som man tidigare trott, det har också sin egen intelligens. Man har bland annat upptäckt att även hjärtat har neuroner. Hjärtats elektriska fält är cirka sextio gånger starkare än hjärnans och dess magnetiska fält är cirka fem tusen gånger starkare.

Fältet kan mätas långt utanför kroppen och kan kommunicera med universums elektromagnetiska fält. Det innebär att vi genom våra inre upplevelser kan påverka världen utanför.

Vilket ansvar har vi inte då för våra tankar och känslor. Att lära sig lyssna på sitt hjärtas intelligens är en viktig del i en livsstilsförändring för hjärtat vet alltid vad som är bäst för dig, det är min övertygelse. Men vi har fortfarande mycket att lära om hjärtats olika funktioner.



Efter en helg tillsammans med 300 andra personer i Universal Hearts Mentorsprogram, har min känsla av dessa fält förstärkts. Det skapas en otrolig varm energi bland människor som medvetet söker kontakt med hjärtats kraft, det är min erfarenhet. 


Vi har alla krafter bortom vad vi tidigare föreställt oss.

***

onsdag 21 oktober 2015

De sju dödsynderna - en novellantologi

Detta år har de sju dödssynderna fått en stor del av min uppmärksamhet - och det har varit en spännande resa.

Jag fick ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Ett erbjudande från Ariton Förlag att medverka i sju novellantologier om de sju så kallade dödssynderna. Jag har skrivit om mina tankar i ämnet tidigare här i bloggen.

Och nu finns böckerna äntligen till beställning. Den 13 -15 november blir det releaseparty för de tre första. Resten av böckerna kommer ut under 2016.

OBS! När ni beställer av mig via förlaget kom ihåg att välja mitt namn i rullistan under rutan "Mitt bokköp är rekommenderat av" i beställningen längst ner. (så jag får min andel ;) )


Böckerna beställer du här






Kanske blir dessa årets julklapp?